Meny
Søk
Handlekurv
0,00 kr

KIRJES - SLIPERONDELLER

Innehållsförteckning: DEN SAMMETSLNA TRÄYTAN

INTRODUKTION AVSLUTNINGSARBETETS TRE FASER

1) Avslutningsformandet
2) Putsningen
3) Ytskydd APPLICERINGSOMRÅDEN

3D-intarsia
Oregelbundna skålar, tråg och kosor
Skedar och slevar i trä
Skrin, askar och små möbler
Knivar
Träskulpturer SNABBKURS

BRA ATT VETA FÖR ATT NÅ DEN SAMMETSLENA TRÄYTAN

Skuren eller putsad
Vått eller torrt
Mjukt eller hårt
Riktningen
Resningen
De små knivarna
Rotationshastighet
Lufttrycket
Appliceringstryck GERHARDS SAMMETSLENA SALADSKEDAR

Grovarbetet AVSLUTNINGSARBETET

1) Avslutningsformandet
Putsningen
Ytskydd kirjes

Lite om Ytbehandling i Allmänhet samt Bakgrund till Kirjes Oljevax
Impregnerande ytbehandling
Filmbildande ytbehandling
Vaxboning eller polering
Lagning och porfyllning med schellack
Applicering av Kirjes Oljevax

VARNING

DEN SAMMETSLENA TRÄYTAN
avslutningsarbetet med Kirjesmetoden

INTRODUKTION
Den lilla träbit som är fastlimmad i rutan här nedanför är ett exempel på den sammetslena träytan. Detta är en bit obehandlad körsbär som har avslutningsputsats med slipduk korn 400. Känn på ytan! Studera ytan och upplev den! Titta på den i olika sorters ljus!

(Den lilla träbiten finns så klart endast på den tryckta upplagan)

Den finns där, den sammetslena ytan, i varje träbit och i varje föremål av trä även om man inte ser den just nu. Det är en yta som uppskattas inte bara av ögat utan även av handen. Det är en yta som är karaktäristisk och unik just för trä.

  • Den sammetslena träytan framhäver träets naturliga skönhet, dess struktur och färger.
  • Den sammetslena ytan skyddar i sig från åverkan av smuts och vätskor och ger en god ”hygienisk yta”.
  • Den sammetslena ytan minimerar alla former av ytbehandling.
  • Den sammetslena ytan ger en positiv, varm och mjuk känsla vid beröring.

Vissa träföremål kanske kräver en sammetslen yta mer än andra exempelvis smycken och insidan av skålar (hygienisk yta) . Vi upplever dock att normalt sett så är den sammetslena ytan på ett träalster ett tecken på god kvalitet vare sig det gäller detaljer på en möbel, leksaker, ett skrin, en skål, en spatserkäpp, ett knivhandtag eller slida, en skulptur eller ett konstverk i 3D intarsia.

Denna lilla skrift beskriver på ett lättsamt sätt hur man bär sig åt för att ta fram den sammetslena träytan med hjälp av Kirjes puts och slipssystem på den typ av alster som vi har nämnt ovan. Detta arbete innebär till största del putsning enligt en del ofrånkomliga regler som beskrivs i skriften. Men, i arbetet med Kirjes under årens lopp har det utkristalliserats att detta arbete egentligen rör sig om en process, ett avslutningsarbete i tre ganska distinkta faser.

Sune Enoksson ringde mig en dag och beställde nästan enbart sliphylsor korn 80. Detta var i tidernas begynnelse när vi just hade startat vårt företag och endast hade en produkt -luftputsrulle mod.140 att erbjuda våra kunder. Eftersom Sune (mästare i samisk slöjd) är en man som uppskattar de sammetslena ytorna var jag tvungen att fråga om han inte behövde även finare slipduk. Han berättade då att han använde korn 80 på mod.140 för att forma utsidan på sina ”nappies” (stora kosor i björkvril som tidigare användes vid renmjölkning)

.

Eftersom Sune är mycket kräsen vid val av verktyg så förstod jag att här fungerade Kirjes bättre än andra typer av verktyg! I detta fall hade Sune ersatt fil, rasp och kniv med Kirjes i sitt avslutningsarbete med att forma sin nappie. Sune bekräftade ett fenomen som jag brukar visa i mina demonstrationer på olika typer av föremål d.v.s. avslutningsformandet. Avslutningsformandet har som avsikt att ta bort material medan putsen syftar till att förbättra och så småningom producera den sammetslena ytan.

AVSLUTNINGSARBETETS TRE FASER

1) Avslutningsformandet
Före putsandet tar vid kommer avslutningsformandet då vi använder slipdukshylsor korn 60 eller 80 och ibland även korn 120 på våra luftputsrullar. Som vi tidigare nämnt har vi har valt att kalla detta för formning och inte putsning av den enkla anledningen att det här är mer fråga om att avlägsna material än att ”förbättra” ytan. En ytterligare anledning är att här ersätter Kirjes en mängd olika verktyg såsom raspar, filar och skärande verktyg som knivar, stämjärn etc. När det gäller arbetet med formandet kan arbete med Kirjes luftputsrullar i vissa fall ta lite längre tid men man tar igen den tiden med råge när man kommer till putsningen.

2) Putsningen
Avslutningsarbetets mål är den sammetslena träytan. Det är ett arbete som i huvudsak består av putsning med Kirjes luftputsrullar. Vad man måste förstå redan här är att putsandet normalt tar tid och inte bara lite tid utan mycket tid, eller som en av mina yngre elever sa efter att jag sagt till honom för fjärde gången att han måste putsa ännu mer: ” idag har jag förstått vad evigheten är”. De goda nyheterna är att Kirjes putssystem förkortar denna tid avsevärt, i jämförelse med gängse metoder, i vissa fall från flera dagars arbete till timmar och ibland minuter. Med putsning menar vi arbete med slipmaterial korn 150 och finare och ibland även korn 120.

3) Ytskydd
Efter det att den sammetslena ytan är framtagen med hjälp av putsen kommer det allra sista steget i avslutningsarbetet som har vi valt att kalla ytskydd. Den vackra sammetslena träytan kräver som vi nämnt tidigare ett minimum av ytbehandling! Trots detta kräver nästan alltid träytor en viss ytbehandling som skyddar mot väta och smuts. Tanken bakom Kirjes ytskydd är att bevara den sammetslena ytan så orörd och naturlig som möjligt. För detta ändamål har vi utvecklat Kirjes oljevax i pastaform som är förstärkt med vaxet från örten Mjölon (Arctostaphylos Uva Ursi).

Mjölon växer bl. a. i ett extremt kargt, och vindpinat fjällandskap där somrarna är korta och vintrarna långa. De läderlika något glansiga men ständigt gröna små bladen är fyllda av vax som skyddar växten mot dess omgivning. Rätt applicerat tränger oljan ner en bit i träet medan vaxet stannar på ytan och skyddar från väta och smuts och ger en sidenmatt yta. För att polera den oljevaxade ytan använder vi Kirjes borstpolerings-hylsor och tyghylsor. Dessa mjuka och följsamma hylsor pumpas fast på luftputsrullarna på samma sätt som slipdukshylsorna. (se även avsnittet ”ytskydd med Kirjes”)

APPLICERINGSOMRÅDEN
Kirjes kan användas generellt för alla former av trähantverk, för detaljer inom möbeltillverkning och även till viss del på metall, horn och andra ämnen. Genom årens lopp har det visat sig att Kirjes putssystem passar ovanligt bra inom vissa appliceringsområden. Med det menar vi att man förutom Kirjes behöver ytterst få verktyg för att sluttillverka en produkt. Några exempel:

3D-intarsia
Denna form av intarsia som bygger på att man fogar samman träbitar av olika träslag i olika dimensioner till att bilda tredimensionella konstverk har utvecklats av personer som Judy Gale Roberts och Jerry Booher i USA. För att få en uppfattning av vad det handlar om besök deras hemsida på:
www.intarsia.com.

Vad som behövs förutom själva träet är i princip ett trevligt mönster, om man inte har ett eget, en kontursåg och Kirjes putssystem.Ta gärna en titt på Maxine Brunebjergs hemsida: www.dekupoerbixen.dk

Oregelbundna skålar, tråg och kosor
De oregelbundna skålarna tillverkas oftast ur och följer formerna som naturen själv har gett träet. För grovarbetet att ta ur ämnena rekommenderar vi verktyg från Arbatech eller King Arthur´s Tools före avslutningsarbetet med Kirjes. De två luftputsrullar som uppskattas mest i dessa sammanhang är Kirjesbollen och mod. 140. För att få en mer detaljerad handledning hur du ska bära dig åt besök www.katools.com och klicka på Bowl Carving 123.

Skedar och slevar i trä
Skedar och även andra bestick i trä verkar tillverkas över hela världen. Skandinaver älskar att använda salladsbestick i trä. Naturliga ämnen möter naturliga ämnen. Ofta väljs även dessa ämnen direkt ute i naturen så att fiberriktningen följer den tänkta skedformen. Man får då ett väldigt hållbart alster. Den grova formen tas fram på en bandsåg, kontursåg eller med an vanlig handsåg exempelvis en s k japansåg. Sedan kan man tälja man fram formen lättsamt i det råa otorkade ämnet. (Givetvis kan man även ta fram skedar ur redan torrt trä!)

Efter detta kommer torkningsmomentet som kan ställa till problem. Ämnet får inte torka för fort eftersom det då kan spricka eller vrida sig. Ett enkelt knep är att begrava ämnet i fuktat sågspån i en plastpåse som man gjort små luftningshål i. Ett annat mycket effektivt knep är att gnugga in ämnet med kokt potatis. Denna metod fungerar förvånansvärt bra och missfärgar inte ämnet vid putsen. Torktiden varierar beroende på godstjocklek och omgivningens temperatur och fuktighet. En sked vars grövsta tjocklek är ca 10 mm (3/8”) kan torka på ca 1-2 veckor. Väg gärna ämnet i vått tillstånd. Många träslag förlorar hälften av sin vikt när de närmar sig en fuktkvot på 10 % (se även avsnittet ”vått eller torrt”). Efter detta kommer avslutningsarbetet med Kirjes.

Du kan mer i detalj följa detta arbete under rubriken Gerhards Sammetslena Salladsskedar.

Power Sanding
Detta är ett begrepp som ofta användes inom träsvarvning. Även om man kan åstadkomma mycket fina ytor speciellt med skärmetoden krävs putsning. En av orsakerna till detta har att göra med träets sammansättning och vi har förklarat varför under rubriken ”Skuren eller putsad”. En annan orsak är att det är mycket svårt att åstadkomma en perfekt yta med enbart svarvning. Normalt putsar en svarvare sina alster med handen medan ämnet roterar i svarven.

Power sanding innebär att man putsar med Kirjes luftputsrullar monterad på den böjliga axeln och motorn på det saktande roterande ämnet. Metoden är mycket effektiv! Den är mycket uppskattad vid putsning av ämnen som har svarvats våta. När dessa torkar har ämnet antagit en mer eller mindre oregelbunden form, ofta oval. Om man nu åter spänner upp ämnet i svarven för puts måste det rotera mycket sakta (0-100 rpm) eftersom ämnet wobblar, och handputs blir ytterst tidskrävande. Med power sanding går det väldigt fort! Ett problem här är den väldiga dammutvecklingen. Det går fort för svarvaren att likna en snögubbe även om man har riktad dammutsugning. För detta ändamål håller Kirjes på att utveckla ett dammutsugningshandtag som man knäpper fast över handtaget på den böjliga axeln.

Skrin, askar och små möbler
Skrin, askar och små möbler kräver ofta mer avancerade verktyg än de alster vi nämnt ovan. Om man har en komplett snickeriverkstad går det självklart mycket fort men man klarar sig också här med handverktyg av god kvalitet i form av hyvlar, japansågar, stämjärn, knivar, limknektar etc. Det finns mycket litteratur i ämnet som man kan få tag på i bokhandeln.

Denna typ av alster är av den storleken att man gärna plockar upp dem och rör dem med handen. Därför är det mycket viktigt att man lagt ner tid på avslutningsarbetet och speciellt putsen. En sammetslen yta lyfter denna typ av produkter till oanade höjder. Ett vackert skrin eller ask kan liknas vid ett smycke och man fascineras inte bara av att se det utan även att beröra det. Även mycket enkla skrin gjorda av nybörjaren kan bli otroligt vackra med en sammetslen yta. Kirjes slipsystem är idealiskt för att snabbt putsa denna typ av alster.

En viktig funktion i detta sammanhang är att luftputsrullarna (speciellt mod. 140 på en böjlig axel) kan finputsa små plana ytor. När en Kirjesrulle mod. 140 pressas mot en plan träyta blir även rullens anläggningsyta plan och eftersom rullens kanter är mjuka bildas inga putsrepor vid puts. Vidare är diametern på mod. 140 betydligt större än handtagets på en Kirjes böjlig axel och gör att man kan putsa med mod. 140 på stora ytor. Det är viktigt att man hela tiden rör rullen jämt fram och tillbaks över materialet så att den inte så att säga står stilla och gräver en grop.

Knivar
Jag höll nästan på att glömma knivar i listan över appliceringsområden där Kirjes fungerar ovanligt bra. Det är många som tillverkar sin egen bruks eller smyckeskniv bl a i Sverige, Norge, USA och Canada. Detta beror säkert delvis på att många i dessa länder ägnar sig åt friluftsliv där en kniv tillhör grundutrustningen.
Sune Enoksson som jag redan har nämnt är en känd knivmakare i Sverige och även bärare av sydsamiskt kulturarv. Kniven har alltid haft livsavgörande betydelse i det dagliga livet för nomadiserande samer. Jag måste även nämna Jan Eriksen, känd knivmakare från Sandefjord i Norge. I tidernas begynnelse d.v.s. då vi bara tillverkade mod 140 brukade Jan sända mig långa beställningslistor med namn och adresser från Norge. Då var jag inte medveten om att det var väldigt få knivmakare och slöjdare som kände till vad en luftputsrulle var och vi fick därför stor respons. Sedan dess har det tyvärr kommit en del kopior men vi har haft gott skydd av våra patent. I knivar används olika typer av trä, horn och metaller. Dessa tre material kan alla putsas med Kirjes original slipdukshylsor. Vidare gjorde vi upptäckten att horn kunde poleras ypperligt med slippastan Dialux vit applicerad på en Kirjes tyghylsa.
Träskulpturer
Kirjes är idealisk för vissa typer av träskulpturer där man eftersträvar den sammetslena ytan.
BEGRÄNSNINGSOMRÅDE
Poängen med Kirjes luftputsrullar är deras extrema mjukhet som går ända ut till kanten. Det betyder att de formar sig efter ämnet som de ska putsa vare sig det är runt, konvext eller konkavt. Det går även att finputsa små plana ytor utan putsrepor eftersom själva putsytan på en Kirjesrulle till viss del blir plan när man pressar den mot ytan och kanterna på putsrullen är mjuka.
Denna egenskap gör att t.ex. en luftputsrulle mod.140 monterad på en böjlig axel kan utföra unika putsarbeten som andra putsverktyg inte klarar av. Det betyder också att den kan utföra större putsuppdrag som normalt bara klaras av betydligt större putsrullar!

Kirjes luftputsrullar lämpar sig inte för de stora plana ytorna och vi har ännu inte utvecklat vår utrustning för de allra minsta miniatyrdetaljerna, men de grundprinciper för putsning som beskrivs i denna skrift är generella och gäller även för andra typer av putsverktyg och maskiner

SNABBKURS
Är du en sådan som gärna vill sätta igång att arbeta direkt och experimentera dig fram till den sammetslena ytan. Då behöver du åtminstone veta en sak: Man måste stegvis växla korngrovlek på slipmaterialet från grövre till finare minst 4 gånger innan man kan nå en sammetslen yta.

Korn 80 eller 120 – 150 – 220 – 320 och/eller 400.

På en riktigt fin skuren eller hyvlad yta kan det räcka med 2-3 korngrovlekar exempelvis korn 220 och 400. Ett ämnet som svarvats vått kräver normalt korn 120 eller 150 som första puts.

Före växling av korn ska den yta som åstadkommits av det tidigare kornet vara helt bortslipat. Tyvärr finns det inga genvägar. Avslutningsputsa med minst korn 320 på mjuka träslag och korn 400 på hårda träslag.

BRA ATT VETA FÖR ATT NÅ DEN SAMMETSLENA TRÄYTAN

Skuren eller putsad
Riktigt fint skurna eller hyvlade träytor kan ibland tillåta att man börjar putsa med P150 eller P220. Trä består förutom fibrer även av ihåliga märgkanaler och diverse hålrum, som ofta är så små att de inte är synliga för ögat. Begreppet porer brukar ofta användas som samlingsbegrepp för dessa små ihåligheter i träet. Märgkanalerna transporterar vätska från det levande trädets märg ut till träets ytterskikt och går alltså i vinkel mot fibrernas och trädets längdriktning. En skuren yta innehåller en oändlig mängd avskurna och vassa kanter på de rör liknande fibrerna och märgkanalerna som ständigt, om än väldigt lite, åker ut och in allteftersom träet kontinuerligt anpassar sig till omgivningens fuktighet.
När handen och fingrarna berör en sådan skuren yta känns den slät men glasaktig. Fingret kan häfta fast mot en sådan yta och man upplever den hård och kall. Putsen däremot avrundar de vassa kanterna och ger en varm och sammetslen yta.

Sammanfattningsvis; en skuren eller hyvlad yta kan aldrig jämställas med den sammetslena ytan utan att ha putsats.

Vått eller torrt
Idag är det populärt att arbeta i vått trä. Det är en upplevelse att ute i skogen välja material till sitt alster och att på plats börja tälja dess former.

Som vi berättat tidigare består träet av en mängd små håligheter. T o m träets fibrer är avlånga och ihåliga. Märgkanalerna är ihåliga och dessutom finns det, speciellt i vissa hårda träslag mer eller mindre stora hålrum som ibland är synliga för ögat i exempelvis bok och ek. När trädet huggs ner är dessa håligheter fyllda med vatten – träet är vått. Så småningom torkar det fria vattnet i håligheterna ut och man når den sk fibermättnadspunkten. Det innebär att det finns kvar vatten i träet men att detta är bundet i cellväggarna. Fuktkvoten är nu ca 28-30%. När träet fortsätter att torka krymper det samtidigt väsentligt, ända upp till 10 % mot fiberriktningen men samtidigt mycket lite i fiberriktningen ca 0,2 %. Detta ställer ibland till med en hel del besvär i form av sprickor och vridningar.

Man säger att trå är ett levande material, att det rör på sig. Dessa rörelser i träet uppstår framförallt när vattnet vandrar ut ur träet och krymper men även när vattnet vandrar in i träet och sväller. Träet har den egenheten att det vill anpassa sig till fuktigheten i omgivningen

(Trä är ett hygroskopiskt material). Möbeltorrt virke har en fuktighetskvot på 7-15 % beroende på hur fuktigt det är i virkets omgivning. Möbeltorrt innebär med andra ord den fuktkvot där träet i fortsättningen kommer att vara mest stabilt inomhus och svälla eller krympa så lite som möjligt.

Av detta förstår vi att det är helt omöjligt att putsa fram en sammetslen yta på vått trä eftersom det ständigt rör på sig och förändras. Möjligtvis kan man jämna till det våta träets yta med grov slipduk (P40 – P80). En sammetslen yta kan bara putsas fram på möbeltorrt trä, helst med en fuktkvot under 10 %.

Mjukt eller hårt
Trä är som vi nämnt ett levande material och varje träbit har sin egen karaktär och skönhet dels beroende på vilken art den tillhör, ur vilken del av trädstammen den kommer (vanligtvis är träet mörkare i kärnan och ljusare i ytskiktet), men även beroende på den miljö och under vilka förutsättningar trädet har vuxit upp – jordmån, vatten och näringstillförsel etc. Ek kan vara ljusare eller mörkare, mer eller mindre porig och t o m mjukare eller hårdare trots att det är allmänt känt att ek är ett hårt och slitstarkt material. Den erfarne läggaren av ekgolv lär sig att välja sitt material med omsorg.

Alla träslag kan i huvudsak indelas i mjuka eller hårda träslag. Träets minsta beståndsdelar cellerna är i huvudsak avlånga tunna och ihåliga och brukar med ett sammanfattningsbegrepp kallas fibrer. Fibrerna i mjuka träslag är ca 1 – 3 mm långa och har en diameter från 20 /1000 (20 µm) till 35/1000 mm medan hårda träslag normalt har en fiberlängd under 1 mm samt en fiberdiameter under 20/1000 mm.

Våra minsta kända bearbetningsverktyg för trä är slipduk och slippapper. FEPA (Federation of European Producers of Abrasives) i Paris har med sin ”P” märkning (P150 = korn 150) kommit fram till att slipmaterial märkt P400 har en kornstorlek med medeldiameter på 35/1000 mm samt att P800 har korn med en diameter på 21/1000 mm.

Praktisk erfarenhet vid framtagandet av den sammetslena träytan har visat att det krävs en avslutningsputs med åtminstone P320 (korn 320) eller P400 på mjuka träslag och P400 eller P600 på hårda träslag.

Riktningen
Fibrerna följer i huvudsak trädets längdriktning. De vävs samman av diverse bindemedel så att man ibland kan uppleva träet som trådigt speciellt i mjukare träslag. Detta innebär att trä är absolut starkast i fiberriktningen vilket har stor betydelse när man tar ut material för sitt alster. För att ta ett mycket enkelt exempel så bör fibrerna följa ett handtags längdriktning.

När man putsar bör man också följa fibrernas längdriktning där det är möjligt. När man putsar tvärs över fibrerna så skär man av dem och vassa kanter bildas. Ögat uppfattar det som sylvassa repor som dessutom är väldigt svåra att putsa bort. Detta förklarar varför sliprullar är att föredra framför rondeller speciellt vid användning av de grövre kornen. Golvsliparen använder rondeller bara i undantagsfall och på ställen där han inte kommer åt med sin bandslip. Vid ändträ strävar man att putsa i ”nedförsbacke”.

Det är ofta svårt att bedöma fiberriktningen på en träbit. Plankor sågas alltid i fiberriktningen!

I vrilar, knutor, rotsystem och missbildningar hittar man ofta de vackraste trämönstren. De lämpar sig ofta bra till skålformiga alster. Fibrerna går ofta kors och tvärs i dessa ämnen och det har ingen betydelse i vilken riktning man putsar.

Resningen
Även när man avslutningsputsat med den allra finaste slipduken och virket har varit snickartorrt finns det vissa fibrer som är piggare att röra på sig än andra. Det kan bero på att de har lättare att suga åt sig vatten än andra. Det kan också bero på att man har putsat med hårt igensatt slipduk och så att säga tryckt ner dessa fibrer i tro att när man trycker mycket hårdare så slipar det så mycket bättre. Dessa piggare fibrer brukar sticka ut när man ska efterbehandla (olja eller lacka) sitt alster. I värsta fall kan alstret bli alldeles flammigt men normalt blir ytan aningen luddig. Den luddiga ytan är knappt synbar men man kan klart känna den med fingertopparna. Denna fiberresning putsas bort med fin slipduk P320-400 ev. P220 vid lackslip. Man kan själv locka fram de pigga fibrerna genom att stryka varmt vatten över ytan så att den fuktas lätt. Denna vätning av träytan är viktig om man vill ha en bestående sammetslen yta. Denna putsning kräver en viss försiktighet så att endast fibrerna som rest sig putsas bort. Putsas mer så förloras effekten av vätningen.

De små knivarna
Flexibelt slipmaterial är sammanfattningsbenämningen för slippapper och slipduk. I huvudsak används slippapper för plana ytor (på exempelvis bandslipar och rondeller) och slipduk för ytor med böjda, runda och oregelbundna former (bl.a. på sliprullar).

Flexibelt slip består av en oändlig mängd vassa korn som limmats fast på papper eller duk. Ursprungligen bestod kornen av sand därav namnet sandpapper. Idag är framtagandet av flexibelt slip en högteknologisk industri med ett oändligt antal kornsorter med olika strömönster (avstånd mellan kornen), limsorter och olika kvaliteter av papper och duk. I princip finns det specialtillverkat slipmaterial för nästan vilket material som helst.

Det vanligaste kornet vid puts av trä är alumimiumoxid som är röd till färgen (svart vid antistat behandling ) Ströbilden av kornen har också betydelse för slipresultatet. Man talar om en öppen ströbild då det är glesare mellan kornen. En sådan kvalitet kan ge mindre värmeutveckling och passar oftare bättre för mjuka träslag. Tätare slipmaterial passar ofta bättre till hårdare träslag.

Man bör vara observant på att det är stor skillnad i kvalitet på slipmaterial. Billiga slipmaterial släpper lätt ifrån sig korn och har ofta ojämn kornstorlek. FEPA:s P märkning framför kornstorleken (ex vis. P150) garanterar att kornen håller rätt mått. Ett utstickande korn på ett P80 material kan ge en trådtunn repa som är nästan omöjlig att få bort. Kom ihåg att man måste avlägsna ett lika tjockt lager trä som repan är djup för att få bort en repa. Givetvis är detta en omöjlighet om man fortsätter att använda slipmaterial av lägre kvalitet!

Hjärtat i tillverkningen av flexibelt slip är när den nyss limbelagda duken eller papperet strölagts med slipkorn och skickas igenom ett elektromagnetiskt fält. Kornen reser sig med den spetsiga vassa änden uppåt.
Detta innebär att putsning är skärande bearbetning med de i särklass minsta existerande skärande knivarna.

För Kirjes puts och slipsystem har vi valt ett högflexibelt kvalitativt slipduksmaterial som även är lämpligt att använda på metall. Detta garanterar en extremt lång livslängd för varje slipdukshylsa. Att slipdukshylsan tappar bettet eller skärpan på de små knivarna – kornen är väldigt sällan orsak till att man kasserar en Kirjes slipdukshylsa. Den vanligaste orsaken är att naturliga hartser, oljor samt putsdamm från träet har etsat sig fast i slipduksmaterialet. Kirjes luftputsrullar har redan i sig en god självrensande förmåga eftersom de hela tiden vecklar sig och kastar iväg dammet från sig själva. Men trots detta rekommenderar vi kontinuerlig användning av slipbandrensare. Allteftersom damm med oljor och hartser bygger upp i slipmaterialet så ökar friktionen och värmeutvecklingen. Vid en viss punkt reagerar hartserna med värmen och etsar sig fast i slipmaterialet. Slipbandrensaren ska appliceras och rena slipdukshylsan innan denna punkt är nådd.

Rotationshastighet
Slipmaterialets hastighet i förhållandet till föremålets yta har stor betydelse för slipresultatet. Kornen, de små knivarna måste få tid på sig att skära i träet och att kasta ifrån sig materialet. Om det går för fort stockas det skurna materialet ihop sig och materialet blir varmt, kanske t o m hett och träet bränner. Oljorna och hartserna i träet upphettas och hårdnar och slipmaterialet sätts igen. Man brukar därför säga att

Inkl mva
Handlekurv
Ingen varer i kurven

 

   

 




Innlogging




                           EING TRESKJÆRG

Webdesign